De flesta böcker läser man och lägger sedan åt sidan. Innehållet kan ha varit nog så bra, men läst är läst. Några få böcker vill man dock inte lämna ifrån sig eller glömma bort. Detta kan gälla till exempel andaktsböcker, som man gärna återvänder till. Sedan finns det böcker som är så kloka, att man inser att en enda genomläsning inte räcker. Här finns tankar och slutsatser som är så fint formulerade, så genomtänkta, att man kan behöva läsa dem om och om igen för att förstå den fulla innebörden. Det här är en sådan bok.


”Andlighet mitt i vardagen” ser anspråkslös ut i sin gråblå färg och är ganska tunn. De två författarna Hans Schaller och Dominik Terstriep gör inget väsen av sig – vilket är ganska skönt i en kultur där det alltmer handlar om att skrika högst. Deras ärende är dock angeläget: hur kan vi i det många gånger stressade nutidslivet, få tid till andakt? Hur kan vi uppleva Gud mitt i bil­köer, lämning av barn på dagis, styrelsemöten och matlagning?


”Jag ska börja med morgonandakt varje dag, bara den här stressiga perioden är över.” Känns tankesättet igen? Just här, i föresatserna, i den goda viljan som dock ofta inte blir mer än just en god vilja, tar boken sin början. Vad är det som hindrar oss från att sträcka oss efter Gud? Är det verkligen stress och tidsbrist? Eller har vår oförmåga djupare rötter?


Författarna tar oss med på en resa in i jagets innersta skrymslen, och det fantastiska är att det är på en gång djupt – och fullständigt vardagligt. Det är stor konst att skriva så. Här kan man till exempel läsa att en av anledningarna till att andakten – som kanske bara behöver vara på fem minuter – aldrig blir av är att vi vantrivs med oss själva. Så klokt. Så här skriver de om hur rädd man kan vara för att vara ensam med sig själv och Gud: ”Ofta liknar det inre rum som vi beträder snarare en ostädad lägenhet där vi inte känner oss hemma, där saker och ting ligger huller om buller och vissa möbler – om vi nu vill dröja kvar vid den här bilden – står i oordning; prylar som har stått där länge men som egentligen inte passar in och av allt att döma har flyttats fram och tillbaka flera gånger, främmade inslag, störande element, inkräktare.”


Just så kan ju våra tankar och vårt inre se ut, och därför skyr vi som pesten att gå in. Men det finns hjälp att få, bland annat i den här boken. Författarna visar hur viktigt det är att omgärda dagen med stunder då man riktar uppmärksamheten mot Gud. Att göra det, om det så bara är några minuter, bör, tror jag, inte handla om plikt. Den som gör detta av plikt kommer snart att tröttna. Men den som ser och förstår att bönen och meditationen handlar om kärlek, om nåd och om att få ny kraft, kommer inte att tröttna.


Boken är indelad i tre huvudavdelningar: morgon, middag och kväll. Avdelningarna har underrubriker som ”Att odla positiva tankar”, ”Att vantrivas med sig själv”, ”Det goda med att samtala med sig själv”, ”Källan till självacceptans”, ”Jag sov, men mitt hjärta var vaket”.


Det här är en bok att varmt rekommendera till alla som längtar efter andlighet mitt i vardagen, till den som känner att orken inte räcker, till den som undrar hur man kan förändra invanda och negativa tankesätt, helt enkelt till den som längtar efter att få in mer av gudomlig kärlek och gudomligt ljus i sitt vardagsliv.


De båda författarna är katoliker. Hans Schaller är verksam som reträttledare i Fribourg, Schweiz, och Dominik Terstriep S J är kyrkoherde i S:ta Eugenia församling i Stockholm. Personligen tycker jag att dessa två författares sätt att skriva, så enkelt men så djupt, påminner mycket om den av många älskade Wilfrid Stinissen. Så ni som tycker om Stinissen – skynda att skaffa den här boken. Den är varken mer eller mindre än en gudagåva i bokform.