Varukorg
Sök
Ämnesområden
Logga in

Användarnamn:

Lösenord:


logga in

registrera dig

glömt lösenordet?

newmans institutet signum
TYSTNADEN

Klicka för större bild

 
 

TYSTNADEN

Författare: ENDO, SHUSAKU

Pris: 285 SEK

ISBN: 978-91-86095-61-1

Förlag: ATRIUM FÖRLAG

Utgiven: 2016-05

Välj antal st
Lagerstatus Beställningsvara
Lägg i varukorgen

1600-talets Japan förbjuds kristendomen och förföljelser tar vid. De kristna tillfångatas, torteras och tvingas att avsvära sig sin tro. Några unga jesuitpräster från Portugal beslutar sig för att på illegal väg ta sig in i Japan, för att hjälpa de förtryckta kristna och ta reda på sanningen bakom de otänkbara ryktena om att den medbroder som varit deras beundrade lärare skulle ha avfallit. Väl där, ställs de inför sitt livs svåraste prövning.

 

 

Ur Svenska Dagbladet 5/5

Tystnaden Bortglömd klassiker – som blir film av Scorsese

Shusaku Endos "Tystnaden" ger liv åt en undangömd del av historien: de fruktansvärda förföljelserna av kristna i Japan under 1600-talet. John Sjögren har läst en bok som för tankarna till såväl Ingmar Bergman som dagens problem med att skapa ett pluralistiskt Europa. Och som förtjänar att upptäckas av en ny generation.

 

När den japanske författaren Shusaku Endos roman ”Chinmoku” för första gången gavs ut i svensk översättning 1971 fick den titeln ”Tystnad”. När den nu kommer i nyöversättning, av Eiko och Yukiko Duke, har denna tystnad fått bestämd form: ”Tystnaden”. Således delar romanen titel med en av Ingmar Bergmans klassiska filmer. Det är en händelse som ser ut som en tanke. För faktum är att jag flera gånger under läsningen associerar till Bergmans film. Inte bara för att det är samma tystnad som både Endos och Bergmans titel syftar på, det vill säga Guds, utan också för att de båda konstverken skildrar kulturmötets utmaningar.

I Ingmar Bergmans film rör sig Ingrid Thulins och Gunnel Lindbloms rollgestalter i ett fiktivt främmande land, där språkförbistringen är total. Guds tystnad skriker i stort sett genom varje bildruta i filmen. Endast en gång lyckas kontakt uppstå mellan de två kulturerna. Det är när en av Bachs Goldbergvariationer spelas på radion och hotellets uppassare och Ingrid Thulins rollkaraktär kan mötas i det enda ord deras respektive språk delar – musik. En vacker bild av ett mänskligt möte över språk- och kulturgränser.

 

Så vackert går det dock aldrig till i Shusaku Endos roman. Den handlar nämligen om de fruktansvärda förföljelser av kristna som pågick i Japan under 1600-talet. En idag litet bortglömd del av historien, som just Endo var helt rätt författare att ge litterär gestaltning. Ty i Endos liv och författarskap möts det japanska och det västerländska, det kristna och det buddhistiska.

 

Endo konverterade redan som elvaåring, tillsammans med sin mor, till katolicismen. Han har själv sagt att han hela sitt liv sedan försökte passa in i den västerländska och katolska kostym som han ärvt av sin mor. Samtidigt var hans katolska tro oerhört givande för honom, inte minst litterärt. Under några formativa år studerade Endo litteratur i Lyon, där upptäckten av franska katolska författare som François Mauriac och Georges Bernanos inspirerade honom. Endo blev på så sätt ett slags brygga mellan det västerländska och det japanska. Han hjälpte den japanska läsaren att förstå den kristna kulturen och översatte på samma gång den japanska kulturen för en västerländsk läsekrets. 


Med denna biografiska bakgrund är det inte svårt att förstå att Endo kände sig manad att skildra den kristendom som kom till Japan via katolska missionärer vid andra hälften av 1500-talet och som sedan, under det så kallade Tokugawa-shogunatet, så brutalt skulle förbjudas och förföljas. I ett initierat efterord skriver Aasulv Lande att romanen också sprang ur de stämningar som rådde i det 1960-tal då boken skrevs. Stillahavskriget hade nämligen av många japaner tolkats som ett religiöst krig. Man hade förlorat det militära kriget, skulle man nu också komma att förlora det kulturella? Efter krigslutet vann såväl kristendomen som buddhismen ny mark, samtidigt som de båda religionerna genomgick olika typer av förnyelser. Endo fångade upp dessa samtidens tendenser och stämningar och gestaltade dem via Japans möte med väst fyrahundra år tidigare.
Att Endos roman slog an en sträng och genast blev populär när den kom har alltså sin naturliga förklaring. Men romanen känns lika aktuell idag, inte minst i en europeisk kontext. Här kämpar vi ju i allra högsta grad med kulturmötets problematik, med att försöka få det goda mångkulturella och pluralistiska samhället att fungera. Ännu har vi, inte minst här i Sverige, svårt att acceptera verklig kulturell och religiös skillnad (vilket om inte annat det av Yasri Khan utlösta handskakningsdebaclet visade). Och ännu pågår i världen liknande förföljelser som de i Endos roman, människor ställs fortfarande inför samma grymma ultimatum som shogunatet på 1600-talet ställde de japanska kristna inför: avsvär dig din religion eller dö.
Tystnaden är emellertid inte bara relevant läsning på grund av att den skildrar skeenden aktuella i vår tid. Romanen är framförallt ett tidlöst trosdrama som berör det där som också Bergman gestaltade i sin film, ett av de allra största teologiska problemen: Guds tystnad inför världens lidande och ondska. I centrum av Endos berättelse befinner sig den portugisiske jesuiten Rodrigues, som tillsammans med sin medbroder Garrpe på hemliga vägar tar sig in i Japan för att bistå de förföljda kristna i landet. Men de är också där för att försöka ta reda på vad som hänt deras lärare Ferreira.
Romanens själva hjärta är den inre kamp Rodrigues för med sig själv och med Gud. Varför låter Gud sitt folk lida på detta fasansfulla sätt? Varför förblir Gud tyst? Rodrigues finner styrka och tröst i Kristi anlete och dess medlidsamma blick på människan. Om Endo presenterar något som kan likna ett svar på tystnadens problem så finner han det i så fall i den närmast moderliga Kristusgestalten, som vissa uttolkare menar är buddhistiskt inspirerad. En Kristus som måhända inte alltid talar med stora bokstäver men som klivit in i historien och delar de fattigas, de plågades och de förföljdas lidanden.

Nu låter det kanske som att Endos roman mest består av tunga och torra teologiska resonemang. Så är det verkligen inte. Det är mest av allt en förbaskat spännande och välskriven berättelse. Något som förhoppningsvis Martin Scorsese, som även skrivit förord till nyutgåvan, lyckats fånga i sin filmatisering som har premiär i slutet av året.

 

”Tystnaden” tillhör Scorseses absoluta favoritböcker och han har försökt få till en filmatisering i många år, men alltså först nu lyckats ro projektet i land. Såväl Scorseses film som denna nyutgåva är välkommen. Shusaku Endos böcker (ytterligare tre titlar finns sedan tidigare översatta till svenska) hör till de där verken som ofta förpassas till bibliotekens dammiga magasin, men egentligen borde dammas av. ”Tystnaden” är nämligen ett betydande litterärt verk – som förtjänar att upptäckas av en ny generation läsare.