“Kyrkan är inte en abstrakt kvinnlig gestalt. I Maria har hon blivit konkret. Ofta betraktas Maria enbart som en symbol för kyrkan på grund av vissa paralleller mellan dem båda. Men Maria är mer. Hon är, säger Andra Vatikankonciliet, “Kyrkans urtyp och mest framträdande förebild”. Visserligen är Maria en individuell mänsklig person och som sådan medlem i kyrkan. Men hon kan samtidigt sägas vara kyrkan själv, därför att hon är dess innersta kärna. Liksom det i människan finns en hemlig källa på djupet, där hon har direkt kontakt med himlen och där hon samtidigt är mest sig själv, så finns det också i kyrkan en kärna som är himmelsk och utan vilken hon skulle förlora sin stadga. Kyrkan är mer än Maria, men i Maria är kyrkan mest sig själv.” (Ur kapitel 12)
