All tillbedjan har sin grund i att vi är skapade. Allt som finns ger Gud den tillbedjan som tillkommer honom, bara genom att vara vad det är. Men människan är den enda varelse, som medvetet kan frambära denna tillbedjan. Hon är skapelsens ”präst”, den som ger ord och ton åt lovsången. Det är alltså det första grundläggande steget i tillbedjans existens: att medvetet ta emot denna värdighet, som skapad varelse, som Guds avbild. Det andra steget är att vara barn, att medvetet bejaka sitt beroende av den himmelske Fadern, att finna sin glädje i att vara beroende och veta, att det är just detta, som drar till sig Guds omsorg och omtanke. Barnets litenhet ropar på de storas hjälp. Så är det också med Gud och oss. Han har skapat oss, för att vi skall vara beroende av honom på ett äkta sätt.
