I Ensamhetens århundrade skildrar Noreena Hertz den växande ensamhetskrisen, hur pandemin förvärrade problemet och vad vi måste göra för att hålla samman i en värld som glider isär. Känslor av isolering och främlingskap finns över hela världen oavsett ålder, kön, klass och inkomstgrupp. Människor känner sig alltmer frånkopplade – inte bara från varandra utan också från sina politiker, staten och sig själva. I Nederländerna säger 30 procent av de vuxna att de känner sig ensamma. I USA är siffran 40 procent, dubbelt så stor som på 1980-talet. I Tyskland anser två tredjedelar av befolkningen att ensamhet är ett allvarligt problem och i Storbritannien utsågs nyligen en ”ensamhetsminister”. Noreena Hertz väver samman berättelser om hur olika kulturer reagerar på den växande ensamhetskrisen. Hon berättar om en kurs vid ett toppuniversitet i USA i hur man läser av andra människors ansiktsuttryck, testar på att ”hyra en vän” och rapporterar om den växande trenden med robotar som vårdare på äldreboenden i Japan. Hertz undersöker ensamhet genom en global, vidsträckt lins: från hur vi arbetar till vilken typ av relationer vi har, hon tittar på varför interpersonella färdigheter avtar och på de ekonomiska kostnaderna av ensamhet och de politiska effekterna av isolering. Men mer än så hjälper hon oss att hitta lösningar på problemen.
