Kanske är det så att ju mindre känd kristendomen blir i ett sekulariserat samhälle, desto mer upplevs den som exotisk och därför intressant. Den väcker nyfikenhet, den har återfått nyhetens behag Så resonerar Jean Paillard i sitt förord till det som blev hans sista försök att utforska Jesu gåta. Vad får en teologiskt och bibliskt lärd dominikan att långt upp i 90-årsåldern envetet tränga bakom allt som kan skymma kitschiga bilder, överlastade kyrkor, pompösa hederstitlar som Davids son, Människoson, Guds son ? Han vill inte bevisa något om den förbryllande profeten från Nasaret, skriver Paillard, men han vill veta: hur kom de första troende fram till sin övertygelse? Han vill få klarhet i hur det gick till i början, försöka skildra en mognadsprocess, hur en del av Jesu samtida undan för undan trodde sig ha kommit underfund med Jesu djupa identitet. Och sedan, tillägger Paillard, får min läsare själv dra sina slutsatser med sin intellektuella hederlighet i behåll . Jean Paillard inträdde i dominikanorden redan 1939 och utbildade sig till psykolog i Paris. När han sommaren 2016 avled i Stockholm hade han tillbringat 61 år i Sverige. Många läsare har fascinerats av hans böcker om Paulus (Paulus i ny dager) och Judas (Broder Judas), liksom hans upptäckarglädje när han i svensk skönlitteratur träffade på Jesus kamouflerad i djurgestalter. In i det sista arbetade han med Som till en gud, ett sista försök att med öppet och kritiskt sinne gå i direktkontakt med evangelierna. I manuset hade han antecknat att boken skulle tillägnas de tröskelnyfikna. På Libris har även utkommit Till det osägbaras lov (2001).
