Augustinus (354–430) är den västerländska kyrkans mest betydande teolog och kyrkolärare. I sin Enchiridion, eller Handbok, om tro, hopp och kärlek visar han prov på den intellektuella klarhet han är allmänt känd för. Enchiridion är en koncentrerad studie om kristen tro, skriven som svar på en begäran av en annars okänd person, vid namn Laurentius, omkring år 420. Som titeln antyder är texten ordnad kring de teologiska dygderna tro, hopp och kärlek. Under tro (som upptar nästan hela bokens omfång) förklarar Augustinus den apostoliska trosbekännelsen, undervisar om kristen lära och motbevisar villoläror. Under hopp förklarar han kort Herrens bön och avslutar boken med två korta kapitel om kärleken som är målet för Guds vilja.
