När det gäller det tidiga klosterväsendet vet vi dessvärre mycket mer om manliga asketer och manliga kloster än om kvinnliga asketer och nunnekloster. Förutom en viss mängd papyrer, ostraka och annat arkeologiskt material är vi hänvisade till manliga författares skrifter om och till kvinnor. En av de manliga författare som bidragit allra mest när det gäller vår möjlighet att veta något om tidigkristna asketiska kvinnor är Hieronymus av Stridon (347–419). Även om det inte råder något tvivel om att de kvinnor som Hieronymus skriver om och till hade en retorisk roll att spela i hans strävan att försvara sin egen ortodoxa position och sin egen asketiska ideologi, kan vi utifrån hans skrifter inte desto mindre utläsa en hel del om dessa kvinnors liv och betydelse. Den asketiska kvinna som stod Hieronymus allra närmast var Paula, en romersk änka från de allra översta samhällsskikten under 300-talet och början på 400-talet. Genom denna översättning av Hieronymus Epitaphium över den heliga Paula och en längre inledning som introducerar Paulas och Hieronymus nära vänskap, Hieronymus asketiska ideal samt kvinnliga asketer i tidig kristendom i allmänhet, vill vi för en svensk läsekrets tillgängliggöra en betydelsefull del av tidigkristen kvinnohistoria.
