När de sextton karmelitnunnorna från Compiègne avrättades under den franska revulotionen tycktes hat och våld segra, men i verkligheten firade kärleken sina högsta triumfer. Till det yttre var det ett grymt spektakel, men i verkligheten nådde dessa kvinnor sitt livs fullbordan. I ett samhälle som tycktes gå under i vanvettig grymhet mejslades otaliga helgon fram till sin fulla gestalt. När mörkret blev som tätast lyste ljuset fram. Att natten kan bli vårt ljus, att det grymmaste kan bli det härligaste det är denna lilla boks hoppfulla budskap. Många är de som under årens lopp tumlat ut ur teater- eller operasalonger, förstummade och gripna av slutscenen i Georges Bernanos “Karmelitsystrarna, förvandlad till opera av Francis Poulenc. Bernanos är en av de författare som sysslat med ångestmotivet och det är just detta motiv som framträder så tydligt i hans framställning av karmelitsystrarna från Compiègne och deras öde i 1700-talets revolutionära Frankrike. Som alla konstnärer har också Bernanos – och före honom den tyska författarinnan Gertrud von Le Fort i Die Letzte am Schafott – tagit sig vissa friheter i tolkningen och gestaltandet av sitt tema. Fascinerande tolkning visserligen, men än mer fascinerande är verkligheten. Denna skrift vill vaska fram de autentiska karmelitnunnorna från Compiègne ur den litterära fantasins sand.
