Ur Anders Arborelius förord: “När man läser Klosterstiftelserna kommer man nästan osökt att tänka på ett annat av den spanska litteraturens mästerverk, Don Quixote. Teresa och Don Quixote är ständigt på resande fot i guldålderns Spanien, men deras resa har både sitt ursprung, sin begynnelse och sitt mål i en högre värld. Båda kämpar för en hög princip och ett stort ideal i en ofta oförstående och avvisande miljö, som de i sin tur genomskådar och skildrar på det mest realistiska och burleska sätt. Båda ser livet i all dess tragik, samtidigt som de sprudlar av humor. Båda förkroppsligar det dåtida Spanien, men på samma gång något som är evigt och universellt i människan: hennes outsläckliga längtan efter att få leva och dö för ett högre syfte, för Någon som är större än hon själv.”